Umgängesformer kommer och går. Nya föds, gamla försvinner, men strikt talat dör de inte. När en människa slutar andas och läggs i jord kan man inte göra mycket annat än att minnas och begråta henne, bläddra i dammiga fotoalbum, läsa gamla dagböcker och förvara hennes stoft i en urna på spishyllan.
Med umgängesformer är det annorlunda. De tynar bort, somnar in och ligger i koma eller Törnrosasömn – men om en lämplig prins kommer förbi är de snart på benen igen.
Jag är prinsen – och min Törnrosa är salongen.
Min uppgift är inte bara att påminna om salongens lysnade förflutna – och den ÄR förvisso lysande – utan att också ge den frist och framtid. Ärligt talat är den alldeles för bra för att slängas på sedernas soptipp. Salongen förenar två grenar av livsträdet: konst och umgänge. Dessa sfärer ges i vår fantasilösa tid uppmärksamhet en i taget; vi inser inte att konstupplevelsen förstärks, rentav görs till allkonstverk, genom närhet till prat, konversation och pokulering, ej heller att fester och bjudningar kan göras till stor konst.
Salongen är en viktig skärningspunkt; de två grenarna befruktar varandra och kan ge upphov till delikat njutning, och inte bara för mage och strupe utan också för hjärta och intellekt. Erotiken är inte långt borta.
Men denna avsomnade umgängesform är inte helt lätt att behärska, särskilt inte när vi kollektivt tappat handlaget och förlorat receptet. ”Konst är det svåra, annars är det ingen konst”, yttrade en lustigkurre. Nåja, den behöver inte vara så svår, men om den vore strömlinjeformat lätt skulle den inte leda till någon större njutning. Vi stiger med utmaningar.
Denna bok är en puss på den sovande skönhetens mun, en inspiration till att hålla salonger, och en vägledning för de ovana, men nyfikna, som ännu inte vandrat salongens stig.
The Harmonious Library 