Att hålla salong

Min salongsbok är klar. Jag kommer att lägga upp den här i det nya ”tältet”.

Håll till godo – vi ses i salongerna (de forna ”barrikaderna”).

E N    B A K G R U N D

Salongen – dvs. att hålla salong – är en kombinerad konst- och umgängesform.

Med rötter i renässansen hade salongen en blomstringstid i Franrike under 16- och 1700-talen, då var den var ”tidens melodi”.

Salongsmadamerna formligen slogs om författare, konstnärer och filosofer. ”Han ska vara på MIN salong….” ”Nej min!!” ”MIN!!” (Sådana estetiska slagsmål är svårare att hitta i dag.)

Efter denna blomstring började plantan långsamt vissna, förde en allt mer tynade tillvaro, och nu kan man om inte dödförklara så åtminstone se salongen som en fisk på torra land. Om man är hoppfull kan man säga att den sover en Törnrosasömn.

Salongens fall hör ihop med konstens devalvering. I salongen fann alla möjliga och omöjliga konstnärer en fristad där de kunde bli älskade och beundrade, för omväxlings skull äta sig mätta (på någon rik aristokrats räkning), pokulera (och kanske det andra ordet), konversera på hög lina, gräla, konspirera, starta sammansvärjningar och nya ismer, framföra sonetter och sonater för en lyhörd och inte bara artig publik.

Senare blev caféerna ett bra tillhåll för denna vildvuxna grupp. Men med tiden kom hemlösheten över oss – samt den uttorkande cocooning-tendensen (= stanna hemma och drick ditt rödvin och thé i nedsänkt ensamhet).

Konsten är död, det enda som lever är konstatomer = ensamma konstnärer. Och var ska dessa atomer mötas, sammansmälta, explodera och alstra barn nu när cafékulturen också tynat bort och salongen inte längre öppnar en välkommande dörr?

Salongens borttynande + konstens hemlöshet = SANT

På den plats där salongen en gång fanns gapar nu ett stort hål. Andra umgängesformer (inte minst digitala) har uppstått men salongen har egentligen inte ersatts.

Man kan naturligtvis kalla Yahoogroups och ungdomsgårdar för ”en sorts salong”, precis som man kan kalla päron för ”en sorts äpple”. Jag menar att det är olika saker. Om du aldrig smakat äpplen är du kanske villig att sammanblanda dem med päron. Om du aldrig varit på en salong med finess går tanken kanske till ungdomsgård. Men det är inte samma sak.

Min ambition är att skapa en ny renässans för salongen och du är inviterad till detta äventyr. Saken kräver en del mod, för vi har kollektivt lärt oss att vara rädda, rentav skräckslagna, inför F-orden:

fin
finess
förfinad
finstämd

Man kan förklara orsakerna till denna rädsla på olika sätt, men det förändrar egentligen ingenting, det skänker ingen tröst. Hålet gapar ändå tomt.

Jag var salongsmadam i ett tidigare liv och även i detta har jag alltid känt mig dragen åt salongsumgänge. (Dock utan snobbighet, stel konversation och snörpta munnar.)

Denna min gest är delvis en protest mot vår tids kärlek till GATAN, en förälskelse som gjort oss blinda för rummets kvalitéer. Men än mer handlar saken om positiv kärlek till den konversation, moments musicales, Sokratiska möten och lättsinniga infall som just rummet möjliggör.

Vår kultur är gatutillvänd även när den håller sig inomhus; tidsvindarna är nu sådana. Låt oss balansera dessa vindar med mer finstämda, mer rumsliga upplevelser.

Ladislaus Horatius (salongsarrangör)

I N N E H Å L L

Salong och matlagning

Börja från början

Varför?
Hurdan?
Vem?

Salongens ingredienser

Rum
Möbler
Gäster: Tips för gästlösa

Salongens tre viktklasser

Lätt
Mellan
Tung

Salongen i tiden

Nytta och nöje

Annonser
Published in: on december 8, 2009 at 10:44 f m  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://aracoeli.wordpress.com/2009/12/08/att-halla-salong/trackback/