Jag gillar intervjuformen. Den kan stundals vara riktigt sokratisk.
Häromdan fick jag några frågor från MVT om lycka. Här är frågorna med mina kommentarer (inte svar).
Vad är lycka?
Ett substantiv på fem bokstäver med flera, ibland motsägande betydelser. Ett tillstånd som många säger sig söka, vilket inte alltid bekräftas av deras handlingar. Ordet borde finnas i plural, lyckor, för att nyansera bilden.
Kan man skapa lycka (genom att exempelvis äta gott eller unna sig en ansiktsbehandling)?
Det finns delens och helhetens lycka, simpla och komplexa lyckor. Och denna fråga hör ihop med frågan ”Vad är människan?” och ”Vilka delar består hon av?”.
Det är inte svårt att få en del av människan att känna lycka. Ge någon skön massage eller erotik och hon känner en slags lycka (kommer in genom huden och sprider sig till resten av människan). En läcker måltid ger magen lycka (kommer in genom munnen och sprider sig sedan). En underskön naturvy eller en tavla kan ge vissa lycka (kommer genom ögonen). Musik kommer in genom öronen och skapar lyckokänslor, rentav extas. Att vara älskad och omhuldad kan ge emotionell lycka (men hur länge?). Filosofi, vackra dikter, en matematisk formel eller ett schackdrag kan skänka intellektuell lycka. Att konfrontera något svårt och skrämmande kan ge existentiell tillfredsställelse, ännu en sorts ”lycka”.
Men människans delar samarbetar inte självklart. Vissa roffar åt sig mycket, medan andra får gå hungriga (magen brukar vara lycklig i länder som Sverige (lyckost), hjärtat däremot kurrar ofta). Att skapa harmoni mellan dessa delar kan vara en utmanande uppgift som skänker en speciell, komplex lycka. Lyckas man kan komplexiteten övergå i enkelhet, fragmenten sammansmälta till samklang. Andlig utveckling siktar på detta holistiska mål.
Hur blir man lycklig?
Har man tillräckligt med pengar kan man köpa alla de ovan uppräknande simpla lyckorna (samt några till). Som regel varar de inte så länge och måste strax förnyas, vilket kan bli dyrt (precis som knark).
Sådant som filosofi, etik (och även etikett) är ägnade att skapa en komplex lycka som inte är beroende av stimulering av våra sinnen. Den stoiska filosofin till exempel menar att man ska ignorera och sätta sig över sinnesintrycken och söka lyckan på annat håll. Kanske i en hållning.
Är alla kapabla till lycka?
Jag har inte träffat alla: kanske det. Däremot är jag rätt säker på att lycka inte är allas tekopp. Deras handlingar indikerar att de snarare söker olycka, elände, att det är destruktion och smärta som intresserar dem. Vad spelar det för roll att du är kapabel att spela piano om du inte är intresserad?
Krävs det speciella förutsättningar för lycka? Exempelvis att man är mätt, varm osv.
Som sagt, alla är inte intresserade. Människan vill uppleva allting, tror jag, och lycka är bara EN kulör på livets palett. Kombinationen att kunna sikta högt, förverkliga sina planer och ändå inte bli bitter om man hamnar i motvind kan vara ett recept för det som kallas ”lycka”.
Övriga reflektioner?
Varför inte flytta betoningen från lycka till det meningsfulla? Det senare ligger mer inom vår kontroll. Jag kan bestämma vad som är meningsfullt för mig och ägna mig åt det. Jag kan inte på samma sätt besluta mig för att vara lycklig. Lycka kan komma som bieffekt när man gör meningsfulla saker. Genom att inte primärt sikta på lycka ökas ens chanser att nå den (?). Istället för att vara målet kan lyckan bli en ”belöning” och bonus.
Flera frågeställningar hittar ni i min bok ”Fråga filosofen”.
The Harmonious Library 