För cirka tio år sedan försökte man (även kvinnor försökte) inbilla oss att vi skulle byta paradigm och gå in i något som kallades kommunikationssamhället. Vi lär leva i det paradigmet nu.
På köpet fick alla lära sig förkortningen IT. På något sätt är tydligen kommunikationssamhälle lika med IT-samhälle.
Det torde inte finnas många medborgare i landet Sverige som inte vet vad IT betyder, åtminstone på det stora hela. (Eller som tror att det har något med ”sex appeal” att göra.)
IT = informationsteknik [teknologi vore intressantare] handlar om Internet, mobiltelefoner, chat, SMS, YouTube, Facebook, Twitter, m.m.
Nå, men om detta är vårt nya paradigm så stämde inte riktigt benämningen ”kommunikationssamhälle”.
Det borde heta tele[fjärr]kommunikationssamhälle.
Jag vet. Jobbigt lång beteckning. Men mycket sakligare.
Vårt kommunikationssamhälle har slagsida eftersom vi fjärrkommunicerar så mycket och närkommunicerar så lite. I Sverige har närkommunikation (att fika tillsammans, ses ansikte mot ansikte, knacka på hos grannen när andan faller på) aldrig varit någon stor hit. Den var inte lysande före paradigmskiftet och torde ha kommit av sig ännu mer efter.
För balansens skull och för att inte den pampiga termen kommunikationssamhälle ska bli helt missvisande bör vi komplettera fjärrkom med närkom, IT med UT.
UT?
Ja, umgängesteknologi. UT är till skillnad mot IT ”äkta bredband”. Alla sinnen är online (jag ser ditt ansikte och dina rörelser, kan ta på dig, känner doftpartiklar från din parfym/after shave/ transpiration, hör ditt tonfall, i vissa fall kan jag till och med pussa, och därmed smaka på dig) och tar emot och bearbetar gigantiska mängder information. På Nätet finns bara en blek kopia av detta.
Snabbt smalband, kallar jag kommunikation på Nätet. Mycket snabbt, men mycket smalt (få sinnen är involverade).
Låt oss alltså inte försumma det äkta bredbandet. Det fjärran vill putta ut det nära ur bilden. Jag vill putta in den igen.
Nå, men vad innehåller då domänen UT? Vi har koll på IT men bara en vag bild av UT-s, eller närumgängets livssfär.
Efter att ha engagerat mig under många år i IT (som föredragshållare, skribent, debattör) är det nu dags att rikta ljuset mot UT.
Numera skriver, debatterar och håller jag föredrag om filosoficaféer, fester, salonger och konversationskonst.
FILOSOFICAFÉ
är ett slags umgänge där det svala tänkandet för en gångs skull spelar huvudrollen. Det är en unik mötesform eftersom den förenar oliktänkande och fred.
När olika tankar och idéer möts uppstår ofta debatt. Men debatt är en slags verbal kampsport. Du anfaller mig, jag försvarar mig; efteråt är troligtvis vår gamla ståndpunkt än mer cementerad. Vi har inte lärt oss någonting nytt (och det var väl aldrig tanken heller).
Fred å andra sidan betyder alltför ofta ickegenuin enighet. För sämjans, trevnadens, och ”kärlekens” skull söker vi harmoni, konsensus, rentav konformism. Konflikter är jobbiga och svåra att hantera, alltså undviker vi ämnen som kan antända någons stubin och betonar i stället det gemensamma, enighet, kollektiv och ”community”. (”New age” kan ibland fungera så här.) Inte heller här får vi insikter i Eureka-klass (även om vi kramas mycket).
Men i filosoficaféet skapas en rar syntes, en fredlig debatt där det är den som lär sig mest nytt som ”vinner”. (Åtminstone går det till så så i mitt filosoficafé Café Sofi.)
FESTER
finns det mycket att säga om (så skriver jag också en tjock bok om ämnet).
Min grundtes är på sätt och vis enkel: fester bör vara festliga. I praktiken står många hinder i vägen för festlighet, njutning, och äkta trevnad. Att göra riktigt bra fester är en konst, men denna konstart är på dekis. En av livets stora njutningsämnen behandlas styvmoderligt, med vänster hand. Fester kan vara bättre än (bra) erotik, men många har aldrig upplevt en riktigt minnesvärd fest.
Som en slags gammaldags sexualpionjär står jag i talarstolen och agiterar: ”Kräv bättre orga… jag menar, bättre fester. Nöj er inte med smulor, gott folk. Uttråkade i alla länder, förenen eder. Gör umgängesrevolution!”
SALONG
är en speciell slags fest. Intim, med färre gäster och med hjärta, etik och estetik i centrum. Salongen som rum öppnar sig för det sköra, för nära möten och konversation.
Salongen har betytt otroligt mycket för konst, kultur och naturligtvis umgänge. Den har tyvärr gått in i en dekadent fas där den blott är skuggan av sitt forna jag. Själv arbetar jag för en salongsrenässans, genom att hålla salonger och genom en ny bok som heter just ”Att hålla salong”.
KONVERSATIONSKONST
är den röda tråd som förenar filosoficafé, fest och salong. I UT är det – tyvärr och lyckligtvis – nödvändigt att öppna munnen, uttala ord och samtala.
Till samtalet har vi dock en konstig relation. Dels sätter många likhetstecken mellan prat och konversation, vilket är oriktigt. Att ha kamera är inte = vara fotograf, och att prata är inte = att konversera. Den som har kamera KAN bli fotograf om han övar och tränar, och den som inte är stum kan bli en bättre konversatör.
Men på grund av vissa kulturella dumheter och blinda fläckar betraktas det som fint att aspirera till fotograf men närmast suspekt att vilja vara en konversatör. Detta är en orsak till att det är så lätt att gäspa käken ur led på fester och bjudningar.
Samtidigt är det många som längtar efter att lämna det försagdas öken och komma ut ur den stumma garderoben. Tystnaden är sällan frivillig, den kommer sig av bristande teknik. Möjligen kan min kommande bok ”Konversationskonst – för dig som tröttnar på att vara tyst och tråkig” ändra bilden.
Härmed sätter jag punkt och hoppas att ni bättre förstår domänen UT. Och inte bara förstår utan även praktiserar. Lämna datorn, gack och fika, pokulera, träffa era gamla vänner, skaffa nya, ställ till med salong, filosoficafé och fest!
Vi ses på barrikaderna.
The Harmonious Library 
Kommentera