Frågan om eld och vatten är kanske en av de viktigaste frågor för mänskligheten att beakta i dag. I denna fråga ligger, om inte svaret, så åtminstone en del av svaret och lösningen på många av våra problem.
Låt mig börja med ett par citat från Orienten. (Alla kursiveringar är mina. )
1) ”To control the Fire mind of emotion with the Water mind of intent: ‘stop and observe’. This involves paying close attention to how thoughts arise and fade in the mind, learning to let them pass like a freight train in the night, without clinging to any particular one. ”
(Fritt från http://www.1holistic.com/Meditation/hol_meditation_taoist_meditation.htm)
2) ”The Wisdom Mind is Yin, and is also known as the water mind; it is calm, steady, receptive and rational. The Fire Mind is Yang; it is also known as the emotional mind and it is passionate, turbulent, expansive and imaginative.
The processes by which these two are balanced are called Kan and Li. Kan is water, which cools and quenches the emotional mind. Li is fire, which disperses the wisdom mind as fire evaporates water.”
(www.esotericmartialarts.com/wuji.html)
3) ”The ”human mind” has two distinctly different aspects. One is the ”mind of emotion” or ”Fire mind”, which resides in the heart. The other is the ”mind of intent”, or ”Water mind”, which resides in the head.
Like fire, the mind of emotions is volatile, hot and unpredictable, tending to run quickly out of control, and easily inflamed by the winds of external stimuli. By contrast, the mind of intent is like water – clear, cool, calm and stable, capable of reflecting ”everything under Heaven” without disturbing its own nature.
While the Fire mind is linked directly to the five senses and responds emotionally to the constant play of sensory perceptions, the Water mind, when still and silent, enjoys direct access to the infinite wisdom and awareness of primordial spirit.
Intent is the faculty by which the Water mind may take command of the human system, quell the flames of the emotional Fire mind, and manage human energy in accordance with the universal laws of wisdom and compassion.”
(Daniel Reed: Chi-Gung)
Österlandet är förtjust i korta aforismer medan det vanligtvis är de Västerländska filosoferna som skriver tjocka, ordrika böcker. Dock kan allt det ovanstående sammanfattas i ett suveränt kort ordspråk från Occidenten.
”HÅLL HUVUDET KALLT”
”Vattenhjärnan” är sval och cool medan ”eldhjärnan” lätt kokar över och exploderar. Inte bara det, den GILLAR att koka över och explodera. Vattenhjärnans distanserade, lugnare attityd förmår sällan bromsa den emotionella upphetsningen och skogsbranden. Det är helt enkelt NJUTBART och SKÖNT att brusa upp, bli arg och förbannad – men det är sällan lika skönt att förbli lugn, sval och saklig.
Vattenhjärnan behöver alltså hjälp. Filosofer och andra observatörer kan agera brandmän som släcker elden (såvida de inte själva är upptagna med att försöka tända någon egen eld).
Låt oss gå vidare till ett annat talesätt:
”VI SITTER I SAMMA BÅT”
Detta kan man förstås diskutera och meditera över, men tittar vi på den stora bilden har mänskligheten stora gemensamma fiender: sjukdomar, svält, ignorans (också en slags svält). Jag inbillar mig inte att vi ska enas i frågan om ignorans, ens om dess definition, men det vore kanske inte för mycket begärt att enas i frågan om sjukdomar?
Möjligen är det också för svårt, för när eldhjärnan börjar gnistra, spraka och brinna är den gemensamma båten inte särskilt viktig. Det viktiga är VEM SOM SITTER BÄST i båten. Det vill säga, istället för att betrakta sjukdomar som våra gemensamma fiender börjar vi gräla om vem som har ”rätt medicin”, ”rätt metodologi” och ”rätt lösning” på problemet. Vi sönderfaller i två eller flera läger, harklar oss, spottar i nävarna, och sätter i gång med det som, anno 2009, fortfarande är vår favoritsport på jorden: Gräl, bråk och smutskastning.
”Vaddå gemensam fiende? Min fiende är den där IDIOTEN som tror att man kan bota cancer eller AIDS med ”alternativa” medel.”
Samarbeta och försöka hitta en gemensam lösning? Kommer inte på fråga!
Rent matematiskt har vi då fått det sämre, för vi är dels attackerade av yttre sjukdomar, dels också av varandra. Homo sapiens älskar eld mer än vatten, bråk mer än visdom. Det räcker inte att hon är anfallen av virus och bakterier, hon måste attackera sig själv också. Jädrans bråkstake!
Nå, men hur löser man det här problemet då? Jag väntade på den frågan. Men saken är inte så lätt.
Eller så är den lättare än vi tror….
Tänk er ett land där ingen vet vad ”eld” och ”brandman” är. Folket i landet märker bara att, hoppsan, där försvann huset, och, oj då, där rök skogen. Och vart tog mormor vägen…?
Men om man kan lära dessa människor vad eld är, och att den kan bekämpas med vatten, löper de mindre risk att bli av med hus, skogar och ägodelar. Och sist men inte minst sina liv.
På liknande sätt här. Att fundera över saken och inse att vi har både eld och vatten inom oss, att notera när det ”luktar bränt”, att installera brandlarm – dessa steg hjälper oss att trampa på bromsen när huvudet och hjärtat överhettas. Minnet är också nyttigt. Minnen av hur det brukar gå i ”heta diskussioner”, av hur lönlösa debatter ofta är, kan få oss att uppskatta vattnets kvalitéer mer än vi gör i dag.
Den största skogsbrand människan behöver släcka brinner i hennes eget hjärta. Vägen framåt är att lämna pyromanin.
[Daterat 5 september, 2009. Gnistan till texten var alla ”heta”, upphetsade diskussioner kring svininfluensan.]
Vatten har alltid förekommit som bild, rekvisita eller tema i mina drömmar. Ja i varenda dröm fram till 45-årsåldern ungefär, förekom vatten. I badkar, sjöar, glas, hav, översvämningar, vattenspridare, ja alla upptänkliga former.
Jag tror det fanns där just för att plaska på de små eldarna.
En gång drömde jag om en eldstad i en källare. Det brann för häftigt, och elden började sprida sig utanför eldstaden. Jag upptäckte då att ramen till eldstaden var gjord av trä! Vilken idiotisk idé! Inte nog med det, jag hade genom tiderna hällt så mycket vatten på desa träramar att de nu hade ruttnat.
Numera finns inte lika mycket vatten i mina drömmar, förmodligen för att jag själv blivit allt mer vattenlik. I stället är det påtagligt många fordon, som jag reser i, hoppar av från, jagar, kastar mig på, köper biljett till, försöker styra, försöker bromsa, manövrerar mycket elegant, gör fantastiska konster med, o s v.
Det är intressant hur urgamla symboler fortfarande är så genuint verksamma i oss. Lika intresant är, hur nya moderna symboler kommer in och blir lika starka. Bilar, t ex, och även kameror, bandspelare, TV-röster…
Bara för att jag skrev denna ovanstående kommentar har alla drömmar sen dess återfört vattnet som symbol. Jag badar med kläderna på i halvfyllt badkar ihop med mina vuxna döttrar. Jag öser regnvatten från en gatupöl över mitt hår. So much för min tydligen förhastade självtolkning… Men fordonen är kvar och övergår alltmer att bli framtidsfordon, 12hjulsdrivna robotmonster som styrs av tankekraft och utvecklar vertikala körbanor på egen hand…
[…] Situationen är att ingen håller med dig, alla är upprörda och förbannade (använder eldhjärnan), men du litar ändå på din känsla och håller huvudet kallt (vattenhjärnan). (Här en längre text om eld och vatten.) […]