Frågan om samhällets eller Storebrors kontroll och bevakning av medborgarna – som ofta betraktas som osnutna barnungar – är en viktig politisk fråga. Det finns mycket att säga om den.
Här ett lättsamt kåseri om detta tunga ämne, publicerat i Uppsala Nya 6 maj 2009. (Notera stycket som börjar ”Atmosfären blir unken…”. När man talar om politisk korrekthet står han (hon?) i farstun.)
STOREMOR SER DIG!
George Orwells roman 1984 skrevs 1948. I mer än tre decennier grubblade vi över om den skulle slå in. Så kom då ödesåret, jag minns det bäst för Stevie Wonders hit ”I just called to say I love you”.
I dag finns storebrorstendenser här och där men dystopin blev aldrig verklighet. Möjligen var det boken som räddade oss; genom att begrunda risken neutraliserade vi risken.
Men fokuseringen på Big Brother gjorde oss blinda för en annan figur som smög omkring i kulisserna. I skydd av skuggorna växte hon till sig och numera är det hon som bestämmer var skåpet ska stå.
Just det, hon.
Big Brother är en fadersfigur som äter lögn och andas propaganda. Övervakningskameran är hans nervsystem. Men mot det värsta hos fadern får vi också ställa det värsta hos modern.
Tänk er en jewish mother, storlek XXL. Big Mother. Hon vill oss väl, ack, hon vill oss så väl att hennes kram nästan mosar våra revben.
Denna kollektiva ”storemor” drivs av en perverterad moderlig impuls. Här finns ingen öm kärlek, däremot MASSOR av ”omtanke” i form av oro, rädsla och paranoid överförsiktighet. Hon vill inte att vi ska såra varandra, och inte oss själva heller.
Men vad är det för fel på det? Är inte detta underbart?
Nej, för Storemor är ingen vanlig morsa med sunt förnuft. Hon har global räckvidd och klemar bort hela kulturer och samhällen. Medan lilla mamma skämde bort oss med pussar och presenter använder Storemor grövre artilleri: lagar och förbud.
När rakryggade militärer vrålar ”Bajonett på!” viskar Storemor ”Bälte på… Annars!!”
Förr räckte det att hålla byxorna uppe med ett snöre. Numera ska både barn och vuxna bära bilbälte. Och cykelhjälm. Och knäskydd. Och helst tandskydd också.
Själv cyklar jag med halmhatt och vägrar använda bilbälte i långfärdsbuss. Det är fint med valmöjligheter, men tvång är väl inget fint, mamma?
En annan av Storemors påfund är politisk korrekthet. Impulsen är sympatisk: att inte såra andra. Låt oss inspirera varandra till tolerans och ickevåld. Men lagar om att man inte får säga det man tänker ÄR ett slags våld.
Atmosfären blir unken när man tänker ”jävla nigger” men måste säga ”afroamerikan”. Mamma, du sa ju det var FULT att ljuga! [Detta stycke redigerades bort av UNT.]
Men Storemor föredrar hjärtats lögn framför munnens svordom.
Det räcker inte med bilbälte och munbälte heller, nu vill Storemor införa ögonbälte också och göra det brottsligt att titta på vissa bilder.
Det är helt i sin ordning när mamma förbjuder barnet att se en grym film; hon känner sin unge. Men Storemor vet ingenting om oss, ”tittförbud” är bara ännu ett försök att, i bästa välmening förstås, infantilisera vuxna och återinföra aga som pedagogik.
Människans nivå och moral bestäms inte av vad hon ser utan vad hon tänker och känner i hjärtat. Det fattar varje amatörpedagog, men inte Storemor.
Det börjar bli dags att starta VRIS, för de vuxnas rätt att vara vuxna. Bälten för bilar, bussar, mun och ögon. Vad kommer härnäst? Obligatorisk rullator så man inte ramlar och slår sig?
1984 blev kanske inte inställt, bara försenat och könsopererat.
Vi återkommer till denna för Filosofiskt Initiativ centrala fråga.
The Harmonious Library 
Kommentera