Visdom (1)

Visdom är ett ord man nästan aldrig hör, vilket är eller borde vara konstigt eftersom min sort kallar sig Homo sapiens (den visa människan). Inte ens filosofer talar särskilt ofta om visdom, trots att deras namn betyder ”vän av visdom”. Och nästan inga filosofiska uppslagsböcker har slagordet ”visdom”.

Det kallar jag ynkedom! (Ibland talas det om visfestivaler men det är något annat.)

Den visa människan som inte bryr sig om visdom, vänner av visdom som aldrig tar ordet i mun – en märklig situation. Man får naturligtvis vara öppen för att Linnés namn för vår sort var övermodigt, en felaktig varubeteckning. När bagaren kallar skadliga kemikalier för ”saffran” har vi en falsk varudeklaration. Det kan man anmäla till Konsumentverket.

Men vem ska anmäla Homo sapiens för falsk självvarudeklaration? Det måste hon göra själv. Till vilken instans? Till sig själv. Intressant nog visar och demonstrerar en sådan ”anmälan”, en sådan förståelse för att vi inte är vad vi kallar oss, visa. Hur var det Sokrates sa? Jag vet att jag inget vet.

Men vi får inte bli uppgivna. Det är bra att veta att människan seglar under falsk flagg, att vi inte är särskilt visa, men det betyder inte att vi ska sluta sträva. Det är därför min filosofiskola heter Våga vara vis (VVV),  aude sapere.

Inte minst bör vi våga stå emot filofobin, alltså skräcken för visdom, oviljan mot att tänka.


Nå, men vad ÄR visdom? Vi kan väl inte fortsätta resonemanget utan att klargöra exakt vad vi talar om.

Jo, det kan vi. Genom att byta ut en bokstav (R mot D) får vi en bättre fråga: VAR är visdom?

Att definiera visdom är svårare, och mindre viktigt, än att igenkänna den. Alla har en visdomssträng på sin lyra, en filosofisk visdomstand som vibrerar – mer eller mindre starkt – när vi kommer i kontakt med stor klokhet.

Men var finner vi då visdomen?

Många söker den i lärda böcker, böcker skrivna av lärda män. Men är lärd detsamma som vis? Bara om vi inte reflekterar nämnvärt över saken. Det finns många spränglärda men dumma professorer – veritabla kunskapsbomber – vars liv inte uppvisar några tecken på visdom.

Själv lägger jag tunga böcker åt sidan; jag tror på det korta. Ju mer vi förstår av någonting, desto kortare kan vi formulera oss. Detta är inte en absolut sanning men dock värt att betänka.

Man kan förstås säga att visdom hittas här och där. I en tjock bok, i ett TV-program, hos en gammal bonde på landet, osv. Visdomen har ingen särskild hemvist, den finns lika mycket, eller lika litet, överallt.

Detta är inte min erfarenhet. I särskilt två domäner har jag observerat ovanligt höga halter av visdom. Om jag vore skolminister skulle jag införa dessa ämnen i skolan. I dessa ämnen skulle det inte vara förhör utan lustprincipen skulle få härja fritt (visdom under tvång är inte vist). Och jag skulle naturligtvis aldrig använda ordet visdom.

De domäner där jag har funnit ovanligt höga halter av visdom är ORDSPRÅK och HUMOR

Tänk på Arkimedes och badkaret. När Arkimedes fick en plötsligt insikt blev han så till sig att han sprang naken (och blöt) på gatan och ropade EUREKA. Han fick en så kallad aha-upplevelse (large). Våra dagar är annars snarare fyllda med jaha- (medium) och blaha-upplevelser (small).

Exempel på JAHA: ”Jaha, så intressant! Kan du ge mig en internetadress så ska jag titta närmare på saken. Men jag kommer inte att springa naken på gatan.”

BLAHA: ”Du, den där trötta klyschan har jag hört tusen och en gånger. Kan du byta skiva nu?”

Kunskap må vara JAHA men det är visdom som är AHA. Och humor innehåller faktiskt höga halter AHA. Varje gång vi fattar poängen i en vits – som utlöser en liten explosion av skratt – har vi en (h)aha-upplevelse, en kort, bildlig nakenpromenad på gatan. (Streaking är möjligen den fysiska motsvarigheten till visdom.)

Jag skulle alltså dela ut böcker med bra vitsar i skolorna. Vitsar är fulla av ovanliga, oväntade perspektiv. De ger oss intellektuell stretching – utan tårar.

Humor och maximer står inte långt från varandra. Bägge kan innehålla livsinsikter som den gängse, av särintressen dikterade världsbilden (modell blaha) blundar för eller rentav förbjuder. Jag skulle också dela ut citatböcker i skolorna och därmed presentera tankar på tvären, tankar som kör i diket, respektlösa, aviga, fräcka, eleganta tankar – allt detta som motvikt mot de massiva mängder BLAHA som TV och tidningar spyr ut varje dag.

En bra citatbok är sprängfull av Aha-vitaminer.

Ordspråk alstrar kanske inte skratt, snarare ett nickande och ett igenkännande ”just det”. Ordspråk är som sönderrivna spelkort; man behöver hitta den andra halvan för att nå AHA. Den andra halvan är en situation där ordspråkets visdom kommer i dagen. Det är lätt att säga ”skrattar bäst som skrattar sist”, men i vissa lägen är detta inte bara ett ordspråk utan själva kontentan och essensen (”läxan”) av en situation.

Ordspråk är bättre eller sämre på att stå på egna ben. Vissa känns alltid aktuella och relevanta, som det isländska ”alla tycker om lukten av sin egen fis”.

Ordspråk har kritiserats för att motsäga varandra, och därmed vara mindre ”sanna”. Men ursäkta, vi talar inte om naturlagar här utan om psykologiska, mänskliga insikter formulerade i några korta ord. Den mänskliga erfarenheten har många vinklar, färger och facetter; det har också ordspråken.

Om jag av stor respekt lyfter på hatten för en helig man KAN du naturligtvis replikera med ”De små tjuvarna hänger man, för de stora lyfter man på hatten”. Detta kan vara men är inte självklart ett passande ordspråk. Det krävs en människa, inte en dator, för att passa ihop ordspråk med livssituation.

Som sagt, vi kan lägga ner mycket tid och energi på att definiera visdom utan att själva bli visa. Jag föreslår att vi riktar om spotlighten – från information och kunskap till visdom. En värdig uppgift för någon som, med eller utan täckning, kallar sig Homo sapiens.

(forts. följer)

Annonser
Published in: on juni 9, 2010 at 1:00 e m  Comments (1)  

The URI to TrackBack this entry is: https://aracoeli.wordpress.com/2010/06/09/visdom-1/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Äldre Svenska ord kan enligt min mening innehålla godbitar med aha smak (och andra språk också naturligtvis, fast modersmål gör saken enklare). Exempelvis; samvete, medvetenhet, medkänsla, andakt (min favorit av exemplen), uppriktighet, kärlek och så vidare.

    Tack för en trevlig blogg.

    För övrigt, trevlig. Det borde ha någonting invävt i sig. Jag kan inte se en direkt koppling till Engelska eller Tyska (vilka är de språk jag behärskar utöver Svenska). Trev-lik, Tre-välig, Tre-ligg (trekant? Jag är inte den som är den)

    Hur som helst. Merci.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s