What a mäss!

[Kåseri för UNT, anno 2007.]

Jag har nyss kommit hem från jakten. Jag packar upp mina vapen, ammunition, min fångst, mina troféer. Ni undrar var jag varit. Afrika kanske?

Nej, i mörkaste Göteborg! Men där finns väl inga tigrar eller lejon, eller ens älgar? Ni misstar er. Fyra dagar om året är staden en veritabel safari, det formligen kryllar av högvilt.

Just det, jag kommer från Bokmässan. För femtonde året i rad.

Den klassiska indiska historien passar in här. Tre män ska beskriva en elefant. Den förste står framför elefanten och betraktar dess betar. Den andre står på sidan och ser en avlång vägg. Den tredje står baktill och begrundar svansen och spillningen.

Bokmässan är på liknande sätt olika saker för olika människor. Mitt eget recept för att ha kul på mässan lyder så här: 1) Ha inte monter 2) Tänk inte ens på att gå på seminarier 3) Köp inga böcker 4) Stanna alla dagarna.

Jag hade monter för några år sedan och det var en studie i slaveri. Jag sålde en liten bok och några egna T-shirts, men tyvärr saknade jag torghandlarens talanger.

Tänk er en långsamt rinnande flod, en lavaliknande folkvandring. När besökaren går förbi just din monter har du mellan en och tre sekunder på dig för att få honom att begripa vem du är, vad du säljer samt övertyga honom om att han vill ha din vara. Jag kan göra det på fem minuter, men tre sekunder?

Seminarier kan vara roliga men jag insåg för flera år sedan att mässan gör sig bäst improviserad, inte komponerad. För varje seminarium jag går på missar jag ändå tio andra, och Filofaxplanering har vi nog av resten av året. Nej, bildning och förkovring får vänta. Öppna nu vinet.

Böcker köper jag inte av den enkla anledningen att de är tunga. Det här är väl inget work-outpass heller?

Så var bor jag under mässan? På soffor tillhörande Göteborska kannibaler. Förra året hade jag ingen soffa så jag stannade bara över dagen. Bussen kom på morgonen och åkte klockan sex på kvällen, just när minglet satte igång och utställarna öppnade bjudvinet. Väldigt kul – inte.

En dag är ingen dag, det är numera min mässparoll.

Nå, men vad är det för troféer jag hemfört, om jag varken köpte böcker eller gick på seminarier?

Visitkort.

Jag förstår att ni nu när en hemsk misstanke i ert bröst. Var jag möjligen på Mässan för att… NÄTVERKA??

Inga fula ord, tack. Jag var där för att ragga och inget annat. Förlag till nya böcker, fränder till kommande fester, fruar till kommande harem.

Bok och bibliotek är väl en fin ursäkt men för många författare handlar saken mer om baluns och barbesök. När Mässan slår igen portarna börjar det verkliga jobbet: mingel på Park Lane.

Det är ett hårt nöje men någon måste hålla ställningarna till tre på natten. Rabelais, som skrev om supande, frossande, pruttande jättar, skulle hållit med mig.

Vad säger ni? Schhh, inte så högt…! Jag har fortfarande boksmälla.

Annonser
Published in: on september 25, 2010 at 10:14 f m  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://aracoeli.wordpress.com/2010/09/25/what-a-mass/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s