[Jag har döpt om den här texten som från början hette ”Tro och möjligheter”. Antagande och slutsats är bättre ord än tro, som indikerar ”faith” och ”trust”.]
Det finns ett vägskäl i livet. Den ena vägen heter Tro, den andra Beakta möjligheter.
Det är som att gå på kasino. Vissa (låt oss kalla dem troende) satsar på rött och tror att de ska vinna, hoppas att de ska vinna, önskar intensivt att de ska vinna, tycker att de borde vinna (eftersom svart har kommit upp så många gånger). Andra (de otrogna) satsar på rött och slappnar av; de gjorde sina gissningar och beräkningar innan de satsade, nu är deras engagemang noll eller nära noll. De är möjligen nyfikna, men de TROR ingenting.
De otrogna landar på fötterna hur det än går, medan de troende blir överlyckliga vid vinst, ledsna, förvirrade och rent förkossade vid förlust.
För de otrogna finns strikt talat ingen vinst eller förlust, bara utgång A eller B. A är ett mer önskvärt alternativ men B är ändå inte förlust, bara mindre önskvärt.
Vem vill jag vara i livets olika situationer? En otrogen. Genom att inte göra stora investeringar (inte minst emotionela investeringar) tappar jag inte fotfästet när saker går ”mot mig”. (Hur vet jag vad som är ”mot mig”, egentligen?)
Genom att beakta möjligheter, även mindre sannolika, är jag redo för allt. Om solen en dag går upp i väster tappar jag inte hakan. Om Sverigedemokraterna kommer in i Riksdagen får jag inte krupp. Om en vän gör eller säger något helt oväntat tappar jag inte fattningen. Om jag vinner en miljon på lotto får jag inte hicka. Osv.
Nykter introspektion säger oss att praktiskt taget allt kan hända i livet. Det är bara när man tror som man inte märker detta, för man är så engagerad i att längta efter en sak och försöka värja sig mot en annan (och slicka sina sår och hantera sin besvikelse om den slår in). Man har bosatt sig i en svart-vit värld där somligt är troligt/önskvärt, annat icke troligt/icke önskvärt. Huvudet har låst sig i en given vinkel, blicken är inte flexibel.
Den otrogna är fri. Hon lever i en värld där ”svart” och ”rött” bara är två av regnbågens oräkneliga färger. Vissa färger är vanliga än andra, men alla är möjliga. Det är till och med möjligt att man hittar en kista av guld vid regnbågens slut.
Hur det än går behåller man sin balans och landar på fötterna. Som en cool katt.
Tror gör man i kyrkan. Mjau. Jag synar.
En iskall observatör uttryckte saken så här:
Liber Ornot
1: Begin here.
2: Or not.
3: After every sentence and thought, especially
emphatic statements, add ”or not”. (Not ”not”.)
4: The Mighty Ornot will eventually enlighten you.
4.5: Or not.
5: If you just succeed in frustating your friends,
family and yourself, you can skip step 3.
6: Simultaneously skipping step 3 and 5 is
considered very good magic.
6.5: Or not.
7: If you feel dizzy after practicing this you can
forget the whole thing. The earth, sun, Milky way
and everything else are revolving just fine without
your help.
8: Up and down, down and up, this way, that way.
9: Come up and see me sometime. I can sell you a
fine Ornot Diploma for just 1000 dollars.
10: Or not.
Som vanligt går det att säga saken med färre ord.
The Secret Sits
We dance round in a ring and suppose,
But the Secret sits in the middle and knows.
(Robert Frost)
The Harmonious Library 
De senaste århundradena har gudlösheten brett ut sig, i vårt land är det allmänna svaret på livets mening att livet inte har någon mening. Jordklotet rusar fram genom himlarymderna, på väg från big bang till ett nytt big bang, apokalypsen, då rullgardinen åker ner för en kollektiv mänsklighet och sen blir allt svart, allting slocknar.
Men någon mening måste livets resa väl ändå ha? Eller har kanske rentav ALLTING en mening! Även den lilla kulan i roulettehjulet.
Men det krävs MOD för att våga se en mening i tillvaron, bekvämast är att luta sig tillbaka och bara åka med, mot en destination någon annan bestämt.
Den grekiske filosofen uttryckte: ”allting är fullt av gudar”; han såg storheter i allt vart han än såg.
Om man ser ut i naturen ser man mönster, regelbundenheter, cykler, som tillsammans ,iallafall för mig, skapar en mening, en mening som leder till EN STÖRRE MENING, större än oss själva. Låt oss höja blicken över roulettebordet och den hoppande lilla kulan, rött eller svart, det har naturligtvis en mening det också, om vi vill se, men varför uppehålla oss vid det och bara leva på i vår sinnliga värld när det finns så oerhört oändligt mycket mer för oss, om vi bara VILL se. Det är där de otrogna (trolösa, gudlösa, ogudaktiga) kommer till korta!
”Kärleken är en SKAPANDE kraft som leder oss in i det mirakulösa”…
Äpplet faller ibland långt från trädet.
REFLEKTIONER:
Att vara fri, FRIHET, är kopplat till SANNING; att leva ett liv i sanning… ”ni skall då förstå sanningen och SANNINGEN SKA GÖRA ER FRIA”… som Kristus själv uttryckte det.
Vaddå kyrkan …”den Högste bor inte i hus som är gjorda av människohänder” står det i Jobs bok.
”Kyrka” kommer från grekiskans ”ecclesia” som betyder ”de utkallade”, inte ett hus.
”Vinden blåser vart den vill, du hör dess sus men vet inte varifrån den kommer eller vart den far, så är det med var och en som är född av Anden” skrev Johannes (tror jag det var)
Inte någonstans i den kristna metaberättelsen uppmanas människor att ”gå i kyrkan”. Det är ett påfund av sentida kontrollfreaks.
Människans hjärta är det sanna templet Gud vill bo i!
Om livet har en mening, vad är då meningen med meningen?
Und so weiter und so fort.
Fakiren uttryckte det rätt bra:
”Filosofien indelas i ett tusen underavdelningar. Den viktigaste av dem är Boström.
Att vara är detsamma som självmedvetande. Grubbla icke häröver, ty då kan du bliva galen.”
http://art-bin.com/art/oenvar1.html
När tro är dogmer inplanterat i barndomen kan den i förlängningen bli direkt dödlig när man i vuxen ålder upptäcker dogmernas ohållbarhet. Den krisen kan gå två vägar. Endera plana ut i en ny harmonisk acceptans av tillvarons oändliga gåtfullhet och storhet, eller en livskris där meningen med livet helt förloras. Om guds existens, eller icke existens, kan vi aldrig ha en tvärsäker uppfattning om.