Fula finska gubbars försök att förföra ungdomen

[Artikel publicerad i Finland ca 2004. Utan någon som helst reaktion, vare sig från gubbar, gummor eller barn.]

Kära finska bröder och systrar, vad sysslar ni med egentligen?

Detta frågar jag efter att ha hört Matti Alahuhta, VD för Nokia Mobile Phones, tala på Comdex i Göteborg. Alahuhtas presentation hette Driving the wireless future. (Jag undrar om inte ett ord föll bort i slutet av den meningen, ordet ”mad”.)

Alahuhta är inte lika med Finland. Inte ens Nokia är lika med Finland, fast ibland kan man undra. Det var nu länge sen jag var i riktiga Finland men jag minns från mitt senaste besök på Åland att där blåser snåla vindar för kaféfilosofer. Ett kafé på Åland är närmast en saloon. Så gott som varje ungdom lägger upp sin nalle på bordet, som en revolver. Shoot-out blir phone-out med de senaste ringsignalerna.

Alahuhtas presentation var fascinerande. Det han ger uttryck för är förstås en global trend, och inte bara något som Sibelius och Tove Janssons landsmän uppfunnit (även om de tycks vara trendigast).

Jag vill sammanfatta det mobila evangeliets baksida med tre ord: imperialism, frälsningslära, kvacksalveri. Att saken också har ljusa sidor är självklart. Internet och e-mail kan förvisso användas balanserat, men mobiltelefonen är ett extraordinärt redskap som aldrig borde blivit offentlig eller billig.

Låt mig börja med imperialismen. Man säger i dag att IT-teknologin ska försvinna. Det ska den nu inte, snarare ska den bli osynlig och omärkbar.

Tror man på det intelligenta hemmets profetörer (profet + profitör) kommer snart våra hus att vara cybernetiska organismer som, poetiskt nog, styrs från köket. Vi kommer inte att HA dator, vi kommer att BO i dator.

Enligt cybervisionärerna (förr skulle de kallats galna vetenskapsmän, men tiderna förändras) kommer mattan i vardagsrummet att vara vårt nya Internet. Skorna, naturligtvis också datoriserade, går on-line så snart vi trampar på mattan, och laddar därvid ner dagens brevskörd. Den läses med fördel på våra datoriserade glasögons monitorer.

Dagens surrealister drömmer inte om mötet mellan en symaskin och ett paraply på ett dissektionsbord, utan om mötet mellan en dator och textilier i ett intelligent sovrum. På Comdex förevisades t.ex. en interaktiv kudde. Med den kan stressade småbarnsföräldrar mildra sitt dåliga samvete (om de har samvete därtill). Är mamman bortrest på ännu en konferens om social kompetens kan hon umgås med småttingen därhemma genom att krama kudden — ”och på så sätt visa att hon tänker på barnet”. Man får bara hoppas att inte en läskig pedofil får tag på kuddens lösenord.

Intelligenta kylskåp, fönster, toaletter och portvakter (!) är redan på planeringsstadiet. Vi är på god väg mot vad Alahuhta kallar ”total user experience”. Andra kallar saken för pervasive technology (allestädesnärvarande teknologi).

Att tekniken ska ”försvinna” är alltså bara en förskönande omskrivning för att den kommer att finnas överallt. Om man får tro Henning Dyremose från Tele Danmark (också talare på Comdex) har framtidens musik följande refräng: Everywhere, for everyone, at all times.

En något mindre välvillig översättning av pervasive technology kan vara pervers teknologi (att lägga beslag på själva atmosfären och göra sin produkt lika osynlig och oumbärlig som luft tyder på viss megalomani). Eller varför inte brunsås?

IT, i sin tur, bör möjligen uttydas informationsteologi. Vilket leder oss till frälsningläran. Frälsning tvättar vår själ ren och ger livet en klar riktning. Definierar vi livet på ett vulgärmaterialistiskt sätt kan datorer och mobiltelefoner förvisso fungera som Instant Nirvana.

Vi måste konfrontera frågan om livets väsen. Vad är livet egentligen? Vissa svarar, en tåredal (life’s a bitch, and then you die). För andra är livet en skola där man blir klokare av behagliga respektiva obehagliga erfarenheter. Målet är att växa som människa. Men skolmodellen innebär också att en dålig student inte flyttas upp en klass om han inte är läraktig. Detta tycker många är orättvist, så skolmodellen är inte särskilt populär.

Synnerligen populär är däremot Mallorcamodellen (livet som semesterparadis). Det viktiga enligt Mallorcamodellen är att solen är varm, drinkarna kalla, kvinnorna kurviga (life’s a beach!) och modemet snabbt som attan. Radioskugga får inte finnas. Men hjälp av mobil (!?) teknik ska man kunna stå helt stilla när man ringer och torrsurfar. Inte ens fem meter behöver man gå till en stationär telefonkiosk.

Medan skolmodellen ser något gott i ansträngning vill Mallorcamodellen avskaffa blod, svett och tårar. Ju mindre muskelarbete, desto bättre liv. Informationsteologernas treenighet heter Snabbheten, Enkelheten och den Heliga Komforten.

Accepterar vi (om än omedvetet) denna modell, då är förvisso IT och Telekom en frälsare. Det intelligenta hemmet kommer att skämma bort oss som enbart kejsare förr kunde bli bortskämda.

Religioner utkämpar ofta heliga krig, och IT är inget undantag. Dess jihad är kriget mot friktionen. Bromsar, kritiskt ifrågasättande och transpiration är av Djävulen, medan strömlinjeformad bredbandsseglats leder till den optimala bekvämlighetens lycksalighet: koma. Det var väl dit vi ville komma?

Både de gamla analoga och de nya digitala industrialisterna har lärt sig att den som gör livet bekvämt för medborgarna (även om de redan innan var mer än tillräckligt bekväma) kan tjäna grova pengar. Detta bör dock motiveras med altruistiskt klingande fraser, som ”konsumentmakt” eller ”identifying and satisfying the needs of our computers”. Förlåt, customers.

Observera ordet need (behov), ett ord lämpat att stryka konsumenten medhårs. Whim (nyck) låter inte alls lika bra. Vem vill få det påpekat att man, när man säger ”Ursäkta, jag måste svara i min mobil”, egentligen menar ”jag har LUST att svara”? Vi är väl inte hos psykoanalytikern, eller?

Jo, möjligen är vi faktiskt just där. ”Horizontalization”, som Alahuhta talar om, pekar i den riktningen. Varsågod, lägg dig på soffan och berätta om dina identitetsproblem.

Här måste vi titta på frågan om legitimitet. Kvacksalveri är förbjudet enligt lag. Om jag påstår att jag kan hjälpa tonåringar att utveckla sin identitet med hjälp av örter och salvor får jag omedelbart läkarkår och massmedia efter mig. Läkare ska vara legitimerade, därmed basta.

När filosofer i ett domänöverskrivande experiment (detta har gjorts i Norge, bl.a.) tar emot patienter som annars brukar gå till psykiater, blir det också starka protester. Filosof, bliv vid din bok — lämna de psykiskt sjuka i fred.

Men om min medicin består av tuffa ringsignaler och logotyper till mobilen, då gäller plötsligt andra regler. Då har man större tolerans.

Everybody talks, everybody walks — sägs det i den fartfyllda reklamfilm som illustrerar Alahuhtas presentation. Vafalls, är det de gamla gummistövlarna som spökar, igen? Men det räcker inte med att först snacka, och sen gå. Walk the talk! Vilket betyder att man ska ha täckning, både på fötterna och i huvudet.

När Alahuhta pratar om ”individual values” är han ute och surfar. Vilket egentligen inte är särskilt konstigt. Han har på detta område lika stor (in)kompetens som en psykiater som ska tillverka kretskort. Mobiltelefontillverkare, bliv vid din WAP!

Man säger ofta att kläder hjälper oss att göra ett ”statement”. Visst uttrycker vi oss genom våra kläder, men den berusande känsla som en dyr kavaj, en snabb sportbil eller den senaste teknologiska prylen skänker förbleknar med föremålets (allt kortare) livstid. Man är inte sin rekvisita. Inte ens sin krycka, inte ens sin rullstol. Det inser man om inte förr när bensinen tar slut och batteriet laddas ur.

Individualism handlar inte, som Alahuhta & Co. vill få oss att tro, om ”my look and feel, my applications, my games, my headset”. Än en gång sammanblandar profetörerna godis med godispåse, content med container.

Kostymskifte är inte paradigmskifte. Man blir inte en ny människa för man byter kalsonger. Än mindre för man skaffar ny kåpa till nallen. Att inbilla tonåringar att identitet har något med uppgradering av mobiltelefonen att göra är fula finska gubbars försök att förföra ungdomen.

Det är också kvacksalveri.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad. IT är, trots framtoningen, inte någon vetenskaplig, rationell företeelse. IT är rumsren new-age.

Annonser
Published in: on september 9, 2010 at 12:56 e m  Kommentera  

The URI to TrackBack this entry is: https://aracoeli.wordpress.com/2010/09/09/fula-finska-gubbar/trackback/

RSS feed for comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s